Sommarbild på korsvirkeshus i Skåne

Medan man vanligtvis ser rejäla timmerhus i norra Sverige, så är korsvirkeshuset betydligt mer förekommande i de södra delarna av Sverige. Anledningen till att korsvirkeshuset blivit så vanligt i framförallt Skåne, beror till stor del på naturens och skogens utseende. Södra Sverige och nedåt kontinenten är betydligt mer skogfattigt än de mellersta och norra delarna utav Sverige.

När korsvirkeshusen började byggas i Sydsverige så fanns det helt enkelt inte tillräckligt mycket timmer att tillgå. Därför konstruerades korsvirkeshusens stommar med timmer, medan man till väggarna använde sig av antingen tegel eller grengaller med lerklining som bruk.

Korsvirkeshusen tros ha kommit till Sverige under senmedeltiden. Vårt korsvirkestorp är byggt någon gång på 1750-1800-talet.

Korsvirkeshusets konstruktion & stomme

Korsvirkeshus vilar på en grundmur av sten och på grundmuren ligger ett sk. fotträ. Fotträt och grundmuren utgör själva basen i korsvirkeshuset. Fäst i fotträt ser vi sedan de lodräta ”ständarna”, som noggrant är utplacerade runt hela huset. Uppe på ständarna vilar ”lejden” som hjälper till att hålla upp taket.

I hörnen utav korsvirkeshuset ser vi alltid snedställda balkar som kallas ”snedstyvor”. Snedstyvorna håller hörnständarna på plats och stagar mer eller mindre upp hela huset. 

Korsvirkeshusets konstruktion med timra, ständare & fotträ
På bilden ses alltså fotträt som utgör basen på korsvirkeshuset. På fotträt kan vi sedan se nio stycken lodräta ständare som fästs i den överliggande lejden. Hörnständarna stagas sedan upp med varsin snedstyva på vardera sida om huset.

Mellan korsvirkeshusets alla ständare finns sedan infällda vågräta balkar som kallas ”löshultar”. I vissa korsvirkeshus kan man även skymta ”strävor”, som är diagonala små balkar som ligger under löshulten och vilar mot ständaren. Allting som hittas mellan ständarna kallas för en ”timra”. 

Timran på korsvirkeshuset fylls vanligtvis med tegel, men på gamla dar använde man ofta flätade grengaller med lerklining på utsida och insida. Korsvirkeshusens tak bestod vanligtvis av halm eller vass.  

Vill ni följa korsvirkeshusets renovering och upprustning så gör ni de enklast på min blogg som ni hittar här.

Är ni nyfikna på mer information om gamla huskonstruktioner så rekommenderar jag er att läsa boken ”Så renoveras torp & gårdar”, där jag hämtat och lärt mig mycket matnyttigt!